Tur, skicklighet eller vad?

Jag är 43 år, gift och har två barn. Jag spelar musik som aldrig förr, arbetar med ungdomar och är inblandad i ett företag som gör något jag alltid drömt om.

Tron på mig själv och att göra det man vill har jag ärvt av min pappa. Idag skulle han ha fyllt 77 år. Tyvärr gick han bort för tidigt. 

Min tid med iButiken och sedermera Macforum var fantastisk och även om det slutade i en mental kollaps så gav det mig så otroligt mycket. Jag fann mig själv! Jag lärde mig att ifrågasätta det mest och det fick mig att ställa frågan vad jag faktist vill göra och vad tjänar JAG på det. Jag är övertygad om att pappa hade gillat mina val. 

Pappa var som många andra från den generationen en man som sällan gav mig en kram eller sa att det man gjorde var bra. Men till sina kamrater var han stolt som en tupp. Minns fortfarande recensionen jag fick av legendarisk Jonny Olsson i NWT när jag hade spelat med Charlie Norman, trummisen spelar som om han var gjord för att spela storbandsjazz. Pappa sken som en sol under konserten och växte nog en meter när han läste tidningen, min far var drygt 1.60 så lite mer längd gjorde nog bara honom gott.

Jag har ingen aning om varför jag har ett så stort självförtroende och varför jag alltid ska utsätta mig för saker jag aldrig tidigare provat. Någon sa att det beror på att jag är så nyfiken. Kan nog stämma och jag har insett att jag alltid vill prova och se om det går. Oftast går det bra och funkar det inte så jobbar jag tills det funkar. Att aldrig ge upp och att alltid veta att allt löser sig är mitt motto.

Idag spelar jag i så många konstellationer inom så gott som alla genrer och jag fullkomligt älskar det. Ena dagen jazz, näst folkmusik, punk, reggae, blues ja det mesta! Dublin Fair, Bert Deivert & Copperhead Run, Klusterverket, Häktet och Royal Diablo Collective. Vilken lyx att få göra det man älskar men kompisar man älskar.

Att få vara en del av Vision In Percussion är även det en dröm jag aldrig trodde skulle var möjlig. Men av någon anledning så dyker chanserna upp och jag hoppar på tåget utan att tänka så mycket innan. Det kanske är just därför de händer?

Tur, skicklighet eller vad skrev jag i rubriken. Tur får man genom hårt, stenhårt arbete! Framgång föder framgång är en klyscha men har men en gång haft framgång så vet man att man kan uppnå det igen!

När man läser allt detta så undrar jag vad det är som styr oss. När fan blir gammal blir han religös sa min far, jag tror kanske att jag närmar mig…

Oavsett så är jag stolt över mig själv och min far. Han finns där uppe och även om han inte är här så vet jag att han ler och gillar det jag gör!

Grattis pappa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s