K-drum

Mr Kilenstam är ett unikum bland svenska trumbyggare. Niklas har på under byggt trummor lång tid och gör allt för hand. Niklas gör även mycket restaureringar av framför allt gamla trummor som i många fall sett sina bäst dagar. Under Ringo-eran bokstavligen skyfflades det ut trummor från alla fabrikanter och man kan nog säga att det fanns mer att önska när det gäller kanterna på dessa. Men Niklas styr upp detta med ett lysande hantverk.

Annonser

George H Way

Vem, tänker du kanske? George H Way är en legendar men om jag säger Camco kanske det ringer en klocka. Leedy och sedermera Ludwig var företag han jobbade för. Chinacymbalen som vi ser idag är en annan av Georges koncept. George var en designer som skapade många banbrytande nya lösningar för oss trummisar. 1969 gick han tyvärr bort men 2009 köpte Ron Dunnett rättigheterna till namnet och har sedan dess fortsatt att producera trummor i hans anda. Ron som förövrigt är en designer/uppfinnare som skapat produkter för Remo, dW, Tama mm samt har ett eget märke med just namnet Dunnett.711DCEAD-5768-4B48-851E-F60C3E0F1E97.jpegGeo Way trummor finner man inte över allt men om du får chansen att prova så måste du göra det! Trummor som låter lika bra lågt stämt som högt och allt däremellan är inte vanligt men så är det med dessa. Extremt tunna stommar, endast 2-lager med en tunn stödring med 2-lager är en del av formulan!

Ludwig Pioneer NOB

Skärmavbild 2018-07-05 kl. 14.31.41

Pioneer kände jag till och att det finns en mängd mycket fräcka som gjordes av trä under 60-talet och så gott som uteslutande med 6 lugs. 6 lugs gör att tonen i trumman blir lägre än med en 8 eller 10 lugs. MEN att det även fanns trummor från 30-talet och då även av metall hade jag ingen aning om. Denna kärlek stötte jag på nyligen. Denna är NOB dvs Nickel Over Brass och tillverkades på samma sätt som den heliga gralen Black Beauty. Skick och kondition på trumman är så gott som i nyskick tackvare att någon hade målat den svart, för att likna en Black Beauty även till det yttre. Den förre ägaren har varsamt tagit bort färgen vilket gör att det ser ut som om den legat i case i över 80 år! Helt otroligt. Ljudet är magnifikt och jag ser verkligen fram mot att få använda denna så ofta som det bara går!

daBeat

Brian Blade vill helst inte ens göra soundcheck för en spelning för att spara på all energi men framförallt all inspiration. Marcus Miller brukar köra igenom låtarna en max två gånger med musikerna före en inspelning för att fånga magin och spontaniteten.

Jag vill absolut inte jämföra mig med dessa giganter men jag gör oftast en eller två tagningar i studion, sedan blir det bara upprepning. Detta för att jag inte ska hinna tänka utan endast agera och reagera på vad som sker runt omkring mig. Något jag alltid gör när vi testar innan vi ska spela in är att fånga tonalitet och kärnan i låten. Detta för att välja rätt trummor, cymbaler stämning eller annat som gör just denna låt unik.

Steve Ferrone sa en gång att om du börjar tänka på ett fill du ska spela så kommer det bara bli fel. Detta är något jag kan instämma i, nästan varje gång jag börjar tänka (och lämnar fokuset på här och nu) så blir det fel.

Här är lite bilder från några inspelningar i närtid och som ni ser så byts det instrument och ibland har jag stora pukor, små pukor eller inga pukor alls. Nu senast spelade jag endast cymbaler på en inspelning tillsammans med det som var programmerat. Allt för att göra det som passar musiken bäst.

Ibland spelar jag i in dBeat som är min egna studio och ibland ”on location” som under våren varit bland annat Enviken Studio som ägs och drivs av Patrik. En mycket härlig människa med stor kunskap!

Blanda och mixa

Att få ha förmånen att spela så mycket som jag gör just nu är något jag är ödmjuk och tacksam för. Att under en vecka spela jazz, rock, reggae, blues och en musikal är inget ovanligt. Samtidigt kräver det att ha tillgång till en bred palett av olika ljud. Cymbaler och trummor är ett måste för att kunna få allt att kännas rätt på samma sätt som att musikaliskt spela det som passar.

Två trumset och flera väskor med cymbaler står packade och färdiga för att användas. Virveltrummor ligger på en rad för att matcha veckans behov, verkligen en lyxproblem. Men mitt i allt detta så har jag ett projekt som växer fram allt eftersom jag hittar trummor till ett Gretsch Drop G-kit. Drop G gjordes i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Trummor med lite vassare kanter och som passar perfekt för att stämma ner. En hängpuka och en bastrumma så är det komplett, färg och storlekar spelar inte så stor roll.

Har tänkt att mest ha detta i replokalen men jag inser redan nu att det kommer bli toppen för reggae eller fusion. Vi får se vad som händer.

Pay it forward

Det vi lär oss måste vi föra vidare. Det är onödigt att uppfinna hjulet igen. Detta är två exempel som ni har sett förut. Detta klipp från en workshop Steve Jordan gjorde i London gör det tydligt. En student sätter sig vid trumsetet och spelar ett komp, Steve sätter sig och spelar samma men på Steves vis.

Allt blir så tydligt vad studenten behöver jobba på för att utvecklas. Steve resonerar kring hans sätt att tänka på ljud och tydlighet för att få fram den känsla man vill förmedla.

Vilken lärdom kan man då dra av detta? Hjälp andra att utvecklas om ni har något att bistå med, har ni det inte så ge hen kärlek och uppmuntra dem att fortsätta att utvecklas!

För mig blev Steves högra hand på hi-haten extra tydlig och något jag kommer jobba vidare med i min utveckling!

Gott nytt år!