What a year! You know all about it! But i has really got me started on recording, and I live it. So many great projects and I am so fortunate.
Kodachrome was one of those moments that seems unreal. I was literally in Da Beat recording when I got a text from my good friend Gunnar Brakeophonic Backman asking me if I was interested of be a part of new project. And as always I said yes! Well send me a 40 minutes of drum solo then! I did and the rest is as the say history. Kodachrome was released on the 23d of may! Anders Berg on bass and Gunnar doing his thing! It is freeform, jazz, rock, liveloops, no overdubs, no charts just the three of us having fun!
Intervju från NWT 20191115. Carl Edlom Text och bilder.
Han är en av Värmlands mesta musiker. Trivs lika bra på en bluesfestival ute i Europa som på hemmascenerna i Karlstad.
NWT möter trummisen Fredrik Lindholm för att prata om Spice Girls, Pippi Långstrump och Kraftwerk.
Vänster trumstock håller han på marschmanér, som Charlie Watts i The Rolling Stones. Trummorna har alltid varit Fredrik Lindholms största intresse även om han ck ta omvägen via både trumpet och gitarr innan han ck en plats hos en trumlärare på Kulturskolan.
Foto Carl Edlom
– Det här med rytmer, den fascinationen jag har för det, trevar Fredrik Lindholm i kaféet på Gjuteriet i Karlstad. – Den är så stor. Det är inte själva volymen, energin i trummandet som är grejen för mig, utan rytmerna. I en källarlokal i tegelbyggnaden har han sitt trumförråd. Mängder av virvlar, baskaggar och cymbaler trängs på golvet och i hyllor.
– Under en period satsade jag all tid på att driva ett företag, spelade inte alls. Och det kändes så… Tomt. Hela livet. Musiken är otroligt viktig. Som barn kunde jag sitta i timmar på egen hand. Som en slags andlig rensning, jag vet inte. I dag så är det själva skapandet i grupp som är så viktigt. Det ger kraft och energi. Oavsett om jag spelar med en barnkör eller på en stor festivalscen ute i Europa.
Kaffet hinner kallna medan han pratar entusiastiskt om sitt musicerande. – Musik är ingen hobby, det är en självklar del av livet. Lika viktigt som mat och syre.
”Trial and error”
Ingen vecka går förbi utan ett uppträdande av något slag.
– Jag har två idoler – Nicke Nyken och Pippi Långstrump. Pippi säger: ”Det här har jag aldrig gjort förut, så det kan jag säkert”. Det där har varit som ett motto för mig. Har det dykt upp en chans att testa något nytt så har jag alltid hakat på.
Vid sidan av musiken arbetar han som aärsrådgivare. Fredrik Lindholm beskriver sig som tudelad, men en gemensam nämnare för hans båda sidor är kreativiteten.
– Att stötta och utveckla företag kräver kreativitet på samma sätt som musiken. I mina yrkesroller har jag musiken att tacka för väldigt mycket. Nu pratas det ofta om gigekonomi inom företagsvärlden, det går till stor del ut på att man skapar sina egna jobb och marknadsför sig. Dessutom ska man fungera bra i väldigt många olika sammanhang. Allt det där har jag fått erfarenheter kring genom musiken.
Han berättar att det till en början var Kulturskolan som gav honom väldigt mycket, både vad gäller det musikaliska och det sociala. Det gav honom tidigt ett sammanhang och insikter i hur det sociala fungerar i grupp.
– Jag har applicerat mina erfarenheter från musiken på mitt vardagsjobb. Det är faktiskt först på senare år som den polletten ramlat ner. För mig har det genom hela livet varit trial and error, jag har testat mig fram. Med Dublin Fair på 90-talet hade vi ingen aning om vad vi gjorde egentligen, vi tog allt som det kom.
Foto: Carl Edlom
Tvåa bakom Spice Girls
Karlstadbandet beskriver han som ett stort äventyr. Under 90-talet slog Dublin Fair i genom stort i Sverige och singeln ”Jamboree” nekades förstaplatsen på den allrådande Trackslistan av Spice Girls monsterhit ”Wannabe”.
– Det skilde bara en handfull röster mellan oss och Spice Girls! Haha, det var stort såklart. Vi gjorde tv-program med Take That med Robbie Williams i samma veva minns jag. Det hände väldigt mycket.
Bandets singel hamnade först hos Björn Skifs producent Bengt Palmers som passade vidare till Ola Håkansson från Ola & The Janglers och Sercret Service, då branschnestor på skivbolaget Universal.
– Han fastnade för technoversionen av vår låt, en version som vi hade skickat med mest på skoj. Hur som helst, Dublin Fair har aldrig varit enkelt att styra, vi gjorde som vi ville vilket var lite av varje. Med tiden rann det ut i sanden. Men vi spelar fortfarande då och då.
Gruppens musik lever fortfarande kvar. Något som en av bandets tidigare medlemmar, Lasse Högberg (som varit en av drivkrafterna bakom Folk & Rock-festivalen i Segmon), nyligen ck vittna om under ett besök i New Orleans.
– På en gata stöter han på en street-performance som dansar till vår låt ”Jamboree”! Vilka är oddsen!
Indiepop och svartrock
När Fredrik ombeds prata om de projekt som ligger för handen just nu nämns akter inom många genres. Han spelar blues med The Hightones och Bert Deivert and the Copperhead run. Jazz med Klusterverket och indiepop med Fabrikk, en trio som uppstått i askan efter Naked som hade en hit med ”Left alone again”.
– Jag säger oftare nej än ja, bedyrar han med tanke på hur mycket tid han lägger på de olika projekten.
– Den röda tråden i allt är att jag vill känna mig delaktig i allt jag medverkar i. Det ska vara originalmaterial, varje konstellation ska göra sin egen grej. Jag har arbetat med teatrar och liknande, men har märkt att jag har svårt när det blir samma samma. Att göra 50 föreställningar som är exakt lika, det är inte min grej.
Foto: Carl Edlom
Är du rastlös?
– Jag måste framåt hela tiden, så ja. Finns det inte utrymme att skapa och vara kreativ, då tröttnar jag. Där har du orsaken till att jag jobbar med så många olika saker hela tiden.
Han nämner svartrock och brittiska Joy Division och The Cure som viktiga band. Även syntmusik med band som Kraftwerk har en självklar plats i hans musiksmak. Men själva grunden har han i jazzen.
– Jag lyssnar på musik som jag inte spelar för tillfället. Spelar jag mycket blues i en period, så lyssnar jag inte på det hemma. Mina båda tonåringar pumpar mig med ny musik hela tiden, det är också viktigt att hela tiden få nya intryck.
Under en fas vigde han ett år åt dansbandsmusik.
– Då spelade jag med tre dansband av olika dignitet. Intressant! Inte minst att få en inblick i hur tut de har det, de spelar tre, fyra timmar varje kväll och spenderar dagarna i turnébussen. Oerhört slitsamt.
All den här utrustningen du har, är det för att kunna passa in i alla de olika projekten?
– Ja. För mig är det viktigt att jag har rätt ljud för varje låt. En gitarrist har ofta era gitarrer och eektpedaler på scenen, jag kan byta virveltrumma mellan låtarna för att det ska bli så bra som möjligt. Oavsett om det är två personer eller tusentals jag spelar för, ska upplevelsen vara så bra som möjligt.
Foto Carl Edlom
Vad tror du kännetecknar dig som musiker?
– Lyhördhet. Det brukar jag få höra. Det är viktigt att trummorna blir en del av helheten. Egot får man lämna hemma, det viktigaste är hela tiden låten.
Den bästa trummisen alla kategorier:
– Vinnie Colaiuta. Han har spelat med alla från Sting till Megadeath. Han började med Frank Zappa på 70-talet och sedan dess har han i princip gjort allt som går att göra.
Samarbeten i urval: Packmopedsturnén, Dublin Fair, The Hightones, Fabrikk, Bert Deivert & Copperhead Run, Tubbs and the majestic sound system, Nymphet Noodlers, Lill-Babs, Triple & Touch, Sylvia Vrethammar, Charlie Norman, Nisse Landgren, Dregen, Plura, Peter Lööf, Pernilla Andersson-Dregen, Sara Löfgren, Jack Vreeswijk, Kajsa Grytt, Moneybrother, Mats Ronander, Per Persson, Tina Ahlin, Eva Deivert, Soa Karlsson, Helen Sjöholm, Martin Stenmark, Christer Sjögren, Sven-Erik Magnusson, Mats Bladhz, Lagyila Frazier, Anna Stadling, Ola Magnell, Love Antell, Mia Karlsson, Sharon Dyall och Mattias Hellberg.
Vem, tänker du kanske? George H Way är en legendar men om jag säger Camco kanske det ringer en klocka. Leedy och sedermera Ludwig var företag han jobbade för. Chinacymbalen som vi ser idag är en annan av Georges koncept. George var en designer som skapade många banbrytande nya lösningar för oss trummisar. 1969 gick han tyvärr bort men 2009 köpte Ron Dunnett rättigheterna till namnet och har sedan dess fortsatt att producera trummor i hans anda. Ron som förövrigt är en designer/uppfinnare som skapat produkter för Remo, dW, Tama mm samt har ett eget märke med just namnet Dunnett.Geo Way trummor finner man inte över allt men om du får chansen att prova så måste du göra det! Trummor som låter lika bra lågt stämt som högt och allt däremellan är inte vanligt men så är det med dessa. Extremt tunna stommar, endast 2-lager med en tunn stödring med 2-lager är en del av formulan!
Pioneer kände jag till och att det finns en mängd mycket fräcka som gjordes av trä under 60-talet och så gott som uteslutande med 6 lugs. 6 lugs gör att tonen i trumman blir lägre än med en 8 eller 10 lugs. MEN att det även fanns trummor från 30-talet och då även av metall hade jag ingen aning om. Denna kärlek stötte jag på nyligen. Denna är NOB dvs Nickel Over Brass och tillverkades på samma sätt som den heliga gralen Black Beauty. Skick och kondition på trumman är så gott som i nyskick tackvare att någon hade målat den svart, för att likna en Black Beauty även till det yttre. Den förre ägaren har varsamt tagit bort färgen vilket gör att det ser ut som om den legat i case i över 80 år! Helt otroligt. Ljudet är magnifikt och jag ser verkligen fram mot att få använda denna så ofta som det bara går!
Remember the first time I read Modern Drummer. Gretsch always had an ad for several years with a classic walnut drum set. That picture has always been on my retina. The ultimate drum sound for me has always been Gretsch. Every time I play or listen to a Gretsch, it’s something special that comes within me. A year ago, I had a Renown and now my journey started. After that an old Round Badge that sounded amazing but old drums = many problems when touring. They must work all the time! So I chose to get rid of the drums and thought it was over now. But just then, a Jazz Legend with 16″ kick drum appered on eBay.
Suddenly to a third of what a new cost. The drums arrived and the feeling that can not be described is now found.
Now I have also completed the Collection with a Brooklyn series. These are maple / poplar instead of maple/gum as in USA Custom and even slightly thicker. They also have 302 (stick choppers) so more bottom and sustain in these drums.
Jisses vad fort denna sommar har gått. Vädret har dessutom varit toppen och endast spelningarna har stått som ”spö i backen”.
Bert Deivert & Copperhead Run, The Hightones, Klusterverket, Häktet, Eva Deivert, Eublin Fair och nästa vecka Suicide Zero. Att få göra så olika saker med människor som jag gillar så mycket är verkligen en välsignelse.
Att få spela traditionell folkmusik med Eva och övriga i bandet var en riktigt fin stund.
Häktet är ett band där jag får spela den musik jag är uppväxt med. Att vi dessutom spelar starkt och högt är bara en ren bonus!
Med Bert, Janne och Perra har vi nu gjort så otroligt många roliga spelningar samt fikapauser som är obeskrivliga!
I år har jag varit medlem i Dublin Fair i över 25 år! En siffra som känns ofattbar. Vi har säkert gjort över 1000 spelningar, åkt hur många mil som helst, pratat om allt man kan prata om och även det man inte kan prata om. Repat har vi inte gjort på flera år men varje gång vi spelar tillsammans så känns det som om vi spelade igår.
Klusterverket! Vi repar, fikar samt har evighetslång diskurser via mess som sällan leder någonstans. Men när vi musicerar tillsammans vill man aldrig att det ska ta slut. Gudstjänsten vi fick göra tillsammans med Wrmland Opera på Karlstad CCC var riktigt magisk!
Men som sagt sommaren är ännu inte över och några riktigt roliga saker är kvar. Snart börjar hösten och även den kommer bli riktigt kul.
Sommar och sol! Varmt, gott och full fart! Rep eller spelning så gott som varje dag så man klagar verkligen inte!
Ett gäng nya virvlar har kommit hem och andra har fått nya ägare. Tänkte göra lite nya filmer när jag får tid.
Mycket experimenterande med trumskinn, som vanligt mao, och det är verkligen intressant hur vissa gifter sig och andra inte.
En Gretsch 14″x5″ Full Range med diecast hoops. Låter ljuvligt! En Sonor S-Class 14″x5″ stål tänk Stewart Copeland så förstår ni och en Sonor Designer Series 14″x5″ Maple Light är de senaste kompisarna!
Niklas Kilenstam bygger helt magiska trummor och den Model E han byggt till mig är en riktig trotjänare. Mjuk men ändå med mycket klipp och vilket botten!
Har även äntligen fått tag på en Ludwig Supetsensetive!
Måste få säga att gruppbilden på Häktet blev otroligt fin! Fyra bastrummor med medlemmar. Sångaren kom på idén! Smart kille den där Rickard!
Geo Way trummor finner man inte över allt men om du får chansen att prova så måste du göra det! Trummor som låter lika bra lågt stämt som högt och allt däremellan är inte vanligt men så är det med dessa. Extremt tunna stommar, endast 2-lager med en tunn stödring med 2-lager är en del av formulan!
