Fredrik Lindholm: ”Musik är en självklar del av livet”

Intervju från NWT 20191115. Carl Edlom Text och bilder.

Han är en av Värmlands mesta musiker. Trivs lika bra på en bluesfestival ute i Europa som på hemmascenerna i Karlstad.

NWT möter trummisen Fredrik Lindholm för att prata om Spice Girls, Pippi Långstrump och Kraftwerk.

Vänster trumstock håller han på marschmanér, som Charlie Watts i The Rolling Stones. Trummorna har alltid varit Fredrik Lindholms största intresse även om han ck ta omvägen via både trumpet och gitarr innan han ck en plats hos en trumlärare på Kulturskolan.

Foto Carl Edlom

– Det här med rytmer, den fascinationen jag har för det, trevar Fredrik Lindholm i kaféet på Gjuteriet i Karlstad.
– Den är så stor. Det är inte själva volymen, energin i trummandet som är grejen för mig, utan rytmerna.
I en källarlokal i tegelbyggnaden har han sitt trumförråd. Mängder av virvlar, baskaggar och cymbaler trängs på golvet och i hyllor.

– Under en period satsade jag all tid på att driva ett företag, spelade inte alls. Och det kändes så… Tomt. Hela livet. Musiken är otroligt viktig. Som barn kunde jag sitta i timmar på egen hand. Som en slags andlig rensning, jag vet inte. I dag så är det själva skapandet i grupp som är så viktigt. Det ger kraft och energi. Oavsett om jag spelar med en barnkör eller på en stor festivalscen ute i Europa.

Kaffet hinner kallna medan han pratar entusiastiskt om sitt musicerande.
– Musik är ingen hobby, det är en självklar del av livet. Lika viktigt som mat och syre.

”Trial and error”

Ingen vecka går förbi utan ett uppträdande av något slag.

– Jag har två idoler – Nicke Nyken och Pippi Långstrump. Pippi säger: ”Det här har jag aldrig gjort förut, så det kan jag säkert”. Det där har varit som ett motto för mig. Har det dykt upp en chans att testa något nytt så har jag alltid hakat på.

Vid sidan av musiken arbetar han som aärsrådgivare. Fredrik Lindholm beskriver sig som tudelad, men en gemensam nämnare för hans båda sidor är kreativiteten.

– Att stötta och utveckla företag kräver kreativitet på samma sätt som musiken. I mina yrkesroller har jag musiken att tacka för väldigt mycket. Nu pratas det ofta om gigekonomi inom företagsvärlden, det går till stor del ut på att man skapar sina egna jobb och marknadsför sig. Dessutom ska man fungera bra i väldigt många olika sammanhang. Allt det där har jag fått erfarenheter kring genom musiken.

Han berättar att det till en början var Kulturskolan som gav honom väldigt mycket, både vad gäller det musikaliska och det sociala. Det gav honom tidigt ett sammanhang och insikter i hur det sociala fungerar i grupp.

– Jag har applicerat mina erfarenheter från musiken på mitt vardagsjobb. Det är faktiskt först på senare år som den polletten ramlat ner. För mig har det genom hela livet varit trial and error, jag har testat mig fram. Med Dublin Fair på 90-talet hade vi ingen aning om vad vi gjorde egentligen, vi tog allt som det kom.

Foto: Carl Edlom

Tvåa bakom Spice Girls

Karlstadbandet beskriver han som ett stort äventyr. Under 90-talet slog Dublin Fair i genom stort i Sverige och singeln ”Jamboree” nekades förstaplatsen på den allrådande Trackslistan av Spice Girls monsterhit ”Wannabe”.

– Det skilde bara en handfull röster mellan oss och Spice Girls! Haha, det var stort såklart. Vi gjorde tv-program med Take That med Robbie Williams i samma veva minns jag. Det hände väldigt mycket.

Bandets singel hamnade först hos Björn Skifs producent Bengt Palmers som passade vidare till Ola Håkansson från Ola & The Janglers och Sercret Service, då branschnestor på skivbolaget Universal.

– Han fastnade för technoversionen av vår låt, en version som vi hade skickat med mest på skoj. Hur som helst, Dublin Fair har aldrig varit enkelt att styra, vi gjorde som vi ville vilket var lite av varje. Med tiden rann det ut i sanden. Men vi spelar fortfarande då och då.

Gruppens musik lever fortfarande kvar. Något som en av bandets tidigare medlemmar, Lasse Högberg (som varit en av drivkrafterna bakom Folk & Rock-festivalen i Segmon), nyligen ck vittna om under ett besök i New Orleans.

– På en gata stöter han på en street-performance som dansar till vår låt ”Jamboree”! Vilka är oddsen!

Indiepop och svartrock

När Fredrik ombeds prata om de projekt som ligger för handen just nu nämns akter inom många genres. Han spelar blues med The Hightones och Bert Deivert and the Copperhead run. Jazz med Klusterverket och indiepop med Fabrikk, en trio som uppstått i askan efter Naked som hade en hit med ”Left alone again”.

– Jag säger oftare nej än ja, bedyrar han med tanke på hur mycket tid han lägger på de olika projekten.

– Den röda tråden i allt är att jag vill känna mig delaktig i allt jag medverkar i. Det ska vara originalmaterial, varje konstellation ska göra sin egen grej. Jag har arbetat med teatrar och liknande, men har märkt att jag har svårt när det blir samma samma. Att göra 50 föreställningar som är exakt lika, det är inte min grej.

Foto: Carl Edlom

Är du rastlös?

– Jag måste framåt hela tiden, så ja. Finns det inte utrymme att skapa och vara kreativ, då tröttnar jag. Där har du orsaken till att jag jobbar med så många olika saker hela tiden.

Han nämner svartrock och brittiska Joy Division och The Cure som viktiga band. Även syntmusik med band som Kraftwerk har en självklar plats i hans musiksmak. Men själva grunden har han i jazzen.

– Jag lyssnar på musik som jag inte spelar för tillfället. Spelar jag mycket blues i en period, så lyssnar jag inte på det hemma. Mina båda tonåringar pumpar mig med ny musik hela tiden, det är också viktigt att hela tiden få nya intryck.

Under en fas vigde han ett år åt dansbandsmusik.

– Då spelade jag med tre dansband av olika dignitet. Intressant! Inte minst att få en inblick i hur tut de har det, de spelar tre, fyra timmar varje kväll och spenderar dagarna i turnébussen. Oerhört slitsamt.

All den här utrustningen du har, är det för att kunna passa in i alla de olika projekten?

– Ja. För mig är det viktigt att jag har rätt ljud för varje låt. En gitarrist har ofta era gitarrer och eektpedaler på scenen, jag kan byta virveltrumma mellan låtarna för att det ska bli så bra som möjligt. Oavsett om det är två personer eller tusentals jag spelar för, ska upplevelsen vara så bra som möjligt.

Foto Carl Edlom

Vad tror du kännetecknar dig som musiker?

– Lyhördhet. Det brukar jag få höra. Det är viktigt att trummorna blir en del av helheten. Egot får man lämna hemma, det viktigaste är hela tiden låten.

Den bästa trummisen alla kategorier:

– Vinnie Colaiuta. Han har spelat med alla från Sting till Megadeath. Han började med Frank Zappa på 70-talet och sedan dess har han i princip gjort allt som går att göra.

Samarbeten i urval: Packmopedsturnén, Dublin Fair, The Hightones, Fabrikk, Bert Deivert & Copperhead Run, Tubbs and the majestic sound system, Nymphet Noodlers, Lill-Babs, Triple & Touch, Sylvia Vrethammar, Charlie Norman, Nisse Landgren, Dregen, Plura, Peter Lööf, Pernilla Andersson-Dregen, Sara Löfgren, Jack Vreeswijk, Kajsa Grytt, Moneybrother, Mats Ronander, Per Persson, Tina Ahlin, Eva Deivert, Soa Karlsson, Helen Sjöholm, Martin Stenmark, Christer Sjögren, Sven-Erik Magnusson, Mats Bladhz, Lagyila Frazier, Anna Stadling, Ola Magnell, Love Antell, Mia Karlsson, Sharon Dyall och Mattias Hellberg.

George H Way

Vem, tänker du kanske? George H Way är en legendar men om jag säger Camco kanske det ringer en klocka. Leedy och sedermera Ludwig var företag han jobbade för. Chinacymbalen som vi ser idag är en annan av Georges koncept. George var en designer som skapade många banbrytande nya lösningar för oss trummisar. 1969 gick han tyvärr bort men 2009 köpte Ron Dunnett rättigheterna till namnet och har sedan dess fortsatt att producera trummor i hans anda. Ron som förövrigt är en designer/uppfinnare som skapat produkter för Remo, dW, Tama mm samt har ett eget märke med just namnet Dunnett.711DCEAD-5768-4B48-851E-F60C3E0F1E97.jpegGeo Way trummor finner man inte över allt men om du får chansen att prova så måste du göra det! Trummor som låter lika bra lågt stämt som högt och allt däremellan är inte vanligt men så är det med dessa. Extremt tunna stommar, endast 2-lager med en tunn stödring med 2-lager är en del av formulan!

En liten update!

Sommar och sol! Varmt, gott och full fart! Rep eller spelning så gott som varje dag så man klagar verkligen inte! 

Ett gäng nya virvlar har kommit hem och andra har fått nya ägare. Tänkte göra lite nya filmer när jag får tid.

Mycket experimenterande med trumskinn, som vanligt mao, och det är verkligen intressant hur vissa gifter sig och andra inte.


En Gretsch 14″x5″ Full Range med diecast hoops. Låter ljuvligt! En Sonor S-Class 14″x5″ stål tänk Stewart Copeland så förstår ni och en Sonor Designer Series 14″x5″ Maple Light är de senaste kompisarna!

Niklas Kilenstam bygger helt magiska trummor och den Model E han byggt till mig är en riktig trotjänare. Mjuk men ändå med mycket klipp och vilket botten!


Har även äntligen fått tag på en Ludwig Supetsensetive!

Måste få säga att gruppbilden på Häktet blev otroligt fin! Fyra bastrummor med medlemmar. Sångaren kom på idén! Smart kille den där Rickard!

Entreprenör, egen företagare, musiker

Minns mitt första band vi hette OFA. Det var den grymma rock ´n roll sättning Klarinett, nylonsträngadgitarr och trummor. Vårt första och enda rep var att två av oss satt i en varsin flyttkartong och fikade. Det blev inte så mycket mer men vi hade startat ett band och vi hade en drömmar.

Jag kan tänka mig att det finns de som känner igen sig, i att ha drömmar kanske inte det övriga?! Man måste ha drömmar och mål för att nå någonstans. Detta gäller så klart inom allt men väldigt mycket inom musik. Jag minns när vi spelade in vår första skiva med Dublin Fair 1994. Vi var i en ”riktig” studio och spelade in på rullband. Det fanns 24 kanaler i mixerbordet och hela bandet behövdes för att göra en mix. Någon hade hand om en volymregel som skulle sänkas vid en bestämd tidpunkt och någon annan ändrade effekt mängd och andra i dag triviala saker som man enkelt gör i Logic.

Nästa år var det dags för en ny skiva och nu användes ADAT vilket gjorde att man kunde spela in på fler kanaler. 1996 gjorde vi Jamboree och då använde man en dator för delar av produktionen och ännu fler kanaler kunde användas och färre händer behövdes när man skulle göra en mix. Allt blev helt enkelt enklare och smidigare.

En sak var dock gemensam för allt tre skivorna, just det skivor, det skulle göras skivomslag och skivor skulle pressas och sedan skickas till skivaffärer för försäljningen. Branschen sått helt enkelt mycket annorlunda ut då mot nu. MEN en sak var gemensam man var tvungen att vara entreprenör. Utan mål eller mening kom man ingen vart. Vi var tvungna att boka spelningar, kontakta tidningar/radio/tv, sälja skivor och allt annat för att något skulle hända. Vi hade under period kontrakt med ett skivbolag och tänkte att nu sköter sig nog saker själv. Mer fel än så kunde vi inte ha. Det var precis tvärtemot nu behövde vi jobba ännu mer för att något skulle hända och för att vi skulle få tillbaka några pengar eftersom skivbolaget skulle ha 85% av intäkterna.

I dag kan man enkelt göra en inspelning i Garage Band och via Dela skicka musiken direkt ut på Soundcloud. Men återigen ingenting händer om man inte gör något.

Då som nu måste du som är musiker inte bara vara väldigt bra på ditt instrument du måste även kunna marknadsföra dig och framför allt sälja! Det gäller att jaga och återigen jaga. När jag hör att det inte finns några ställen att spela på så måste man höja blicken och hitta nya platser där man kan få spelningar. Du måste tänka långsiktigt och framför allt jobba tillsammans med de ställen som bokar er. Du måste hjälpa till med att se till att det kommer publik och de som kommer måste få en grym upplevelse så att de snackar/skriver om detta.

Vad skiljer då allt detta från att vara egen företagare? Absolut inget! Det är precis som att sköta sitt egna företag där du måste skapa en produkt eller tjänst som marknaden vill köpa. Detta betyder inte att man behöver ”sälja” sig och göra saker man inte vill det gäller att göra något man tror på och få andra att förstå det. Framgång föder framgång. Alla har vi olika mål i livet. Jag har just nu möjligheten att få göra det jag älskar mest med de bäst personer jag känner. Detta tack vare att jag gör det jag tror på.

Jag slås ofta av att entreprenörskap inte är ett ämne som undervisas i skolan. Alla kommer inte vilja starta egna företag och alla kommer inte lyckas men om man inte får testa och misslyckas så kommer man inte heller lyckas.

moments

Moments är min egotripp där jag gör precis det jag vill på mina villkor. Vad är din dröm?

Chris Wirtl är ett lysande exempel på en entreprenör som såg något han ville förändra och göra bättre. Chris är trummis som spelar snabb musik och behöver därför snabba pedaler. Han sonderade marknaden och testade precis allt som fanns. Men han sökte något annat. Under 9 år har därför testat och provat och byggt modell efter modell tills han idag har en grymprodukt som får lovord från musikmässorna han har besökt. Att träffa en människa med en sånt driv och vilja är underbart och något som smittar av sig!

Tänk om, inte kan väll… Strunta i jante och testa! Kör! Du kan inte mer än misslyckas men då har du i alla fall provat!

Lycka till!

 

Undervisning

Nu tar jag emot ett begränsat antal privatelever. Du kan komma en gång för inspiration eller flera gånger, du bestämmer. Varmt välkomna till min trumstudio!

  

Happy new year!

2015 går nog till historien som det roligaste musikår på länge. 

Bert Deivert & Copperhead Run han med så väl en ny skiva, turné till Irland, Holland och Danmark och otroligt många fikastunder!

Klusterverket gjorde en radiogudstjänst, medverkade på en skivinspelning och många mil i vår terapibuss!

Dublin Fair rullar på som alltid men vi han iaf med en springnota i Sandviken. Ni behöver dock inte vara oroliga de gick bara in på vår hemsida och frågad om vi kanske glömt att betala? 

Häktet har gjort sin första inspelning och jag ser fram mot att höra resultatet! Joy Division möter Strokes i en härlig Steampunk serenad!

Eva Deivert har spelat in sin debut och jag fick vara med! Extremt många skickliga folkmusiker och så lilla jag. Kul!

En magisk konsert med Grytt, Alme, Hederos, Hellberg på Nöjes till förmån för Suicide Zero med många viktiga pengar till föreningen hans även med!

Stödgala för vår bröder och systrar som flyr för sina liv på KCCC där jag fick nöjet att spela med så väl Hr Sjögren och fick många nya fina kamrater!

2016 är ännu ganska oskrivet men mycket är redan bokat för Klusterverket med några riktiga guldkorn som jag ser fram emot!

Ett gott slut och ett gott nytt år till er alla!

Vi ses!