daBeat

Brian Blade vill helst inte ens göra soundcheck för en spelning för att spara på all energi men framförallt all inspiration. Marcus Miller brukar köra igenom låtarna en max två gånger med musikerna före en inspelning för att fånga magin och spontaniteten.

Jag vill absolut inte jämföra mig med dessa giganter men jag gör oftast en eller två tagningar i studion, sedan blir det bara upprepning. Detta för att jag inte ska hinna tänka utan endast agera och reagera på vad som sker runt omkring mig. Något jag alltid gör när vi testar innan vi ska spela in är att fånga tonalitet och kärnan i låten. Detta för att välja rätt trummor, cymbaler stämning eller annat som gör just denna låt unik.

Steve Ferrone sa en gång att om du börjar tänka på ett fill du ska spela så kommer det bara bli fel. Detta är något jag kan instämma i, nästan varje gång jag börjar tänka (och lämnar fokuset på här och nu) så blir det fel.

Här är lite bilder från några inspelningar i närtid och som ni ser så byts det instrument och ibland har jag stora pukor, små pukor eller inga pukor alls. Nu senast spelade jag endast cymbaler på en inspelning tillsammans med det som var programmerat. Allt för att göra det som passar musiken bäst.

Ibland spelar jag i in dBeat som är min egna studio och ibland ”on location” som under våren varit bland annat Enviken Studio som ägs och drivs av Patrik. En mycket härlig människa med stor kunskap!

Blanda och mixa

Att få ha förmånen att spela så mycket som jag gör just nu är något jag är ödmjuk och tacksam för. Att under en vecka spela jazz, rock, reggae, blues och en musikal är inget ovanligt. Samtidigt kräver det att ha tillgång till en bred palett av olika ljud. Cymbaler och trummor är ett måste för att kunna få allt att kännas rätt på samma sätt som att musikaliskt spela det som passar.

Två trumset och flera väskor med cymbaler står packade och färdiga för att användas. Virveltrummor ligger på en rad för att matcha veckans behov, verkligen en lyxproblem. Men mitt i allt detta så har jag ett projekt som växer fram allt eftersom jag hittar trummor till ett Gretsch Drop G-kit. Drop G gjordes i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Trummor med lite vassare kanter och som passar perfekt för att stämma ner. En hängpuka och en bastrumma så är det komplett, färg och storlekar spelar inte så stor roll.

Har tänkt att mest ha detta i replokalen men jag inser redan nu att det kommer bli toppen för reggae eller fusion. Vi får se vad som händer.

Pay it forward

Det vi lär oss måste vi föra vidare. Det är onödigt att uppfinna hjulet igen. Detta är två exempel som ni har sett förut. Detta klipp från en workshop Steve Jordan gjorde i London gör det tydligt. En student sätter sig vid trumsetet och spelar ett komp, Steve sätter sig och spelar samma men på Steves vis.

Allt blir så tydligt vad studenten behöver jobba på för att utvecklas. Steve resonerar kring hans sätt att tänka på ljud och tydlighet för att få fram den känsla man vill förmedla.

Vilken lärdom kan man då dra av detta? Hjälp andra att utvecklas om ni har något att bistå med, har ni det inte så ge hen kärlek och uppmuntra dem att fortsätta att utvecklas!

För mig blev Steves högra hand på hi-haten extra tydlig och något jag kommer jobba vidare med i min utveckling!

Gott nytt år!

Blood in my eyes for you

Wow 2 years! Hard to belive that I have played with the dudes for two years! So much fun, fika and lots of airport! Buddy is finaly back on track again!