Kategori: Öva

Minns inte riktigt när jag började spela med vispar. Måste har varit någon lektion med min trumlärare PA Carlsson. Det var nog inte heller då som jag verkligen började intressera mig för vad man faktiskt kan göra med vispar. Men när det verkligen började ta fart minns jag iaf när det var! Året var 1998 och jag spelade på en skiva med Göran Samuelsson som heter Stilla liv och flera av låtarna kändes helt naturliga att spela vispar på. Jag var väldigt influerad av Clayton Cameron och hans sätt att använda vispar mer än att justa bara ”vispa” med dem. Vispar är tyvärr allt som oftast något som benämns som ”a lost art”. Anledningen är nog att de flesta tänker bara starkt och att lira backbeats! Men jag försöker alltid få med vispar i allt jag gör och de flest blir förvånade över hur ofta det passar så bra. Med Bert Deivert skulle det inte vara möjligt att ha med trumset om det inte vore för visparna. Pga av Berts problem med Tinitus så orkar hans öronen inte med allt för många låtar med stockar. För mig passar det bra eftersom jag ofta vill utmana mig själv och helst inte spela samma sak två ggr på raken. Dagen sätter agendan på vad som kommer ur mina händer och fötter, självklart med vissa ramar.

Hittade detta härliga klipp med Peter Erskine och just vispar: