Ludwig Pioneer NOB

Skärmavbild 2018-07-05 kl. 14.31.41

Pioneer kände jag till och att det finns en mängd mycket fräcka som gjordes av trä under 60-talet och så gott som uteslutande med 6 lugs. 6 lugs gör att tonen i trumman blir lägre än med en 8 eller 10 lugs. MEN att det även fanns trummor från 30-talet och då även av metall hade jag ingen aning om. Denna kärlek stötte jag på nyligen. Denna är NOB dvs Nickel Over Brass och tillverkades på samma sätt som den heliga gralen Black Beauty. Skick och kondition på trumman är så gott som i nyskick tackvare att någon hade målat den svart, för att likna en Black Beauty även till det yttre. Den förre ägaren har varsamt tagit bort färgen vilket gör att det ser ut som om den legat i case i över 80 år! Helt otroligt. Ljudet är magnifikt och jag ser verkligen fram mot att få använda denna så ofta som det bara går!

That great Gretsch sound

IMG_0182

Remember the first time I read Modern Drummer. Gretsch always had an ad for several years with a classic walnut drum set. That picture has always been on my retina. The ultimate drum sound for me has always been Gretsch. Every time I play or listen to a Gretsch, it’s something special that comes within me. A year ago, I had a Renown and now my journey started. After that an old Round Badge that sounded amazing but old drums = many problems when touring. They must work all the time! So I chose to get rid of the drums and thought it was over now. But just then, a Jazz Legend with 16″ kick drum appered on eBay.

Suddenly to a third of what a new cost. The drums arrived and the feeling that can not be described is now found.

Now I have also completed the Collection with a Brooklyn series. These are maple / poplar instead of maple/gum as in USA Custom and even slightly thicker. They also have 302 (stick choppers) so more bottom and sustain in these drums.

Now it’s just for me to, Earn that badge!

IMG_0028

 

Nu var det länge sedan…

Jisses vad fort denna sommar har gått. Vädret har dessutom varit toppen och endast spelningarna har stått som ”spö i backen”.

Bert Deivert & Copperhead Run, The Hightones, Klusterverket, Häktet, Eva Deivert, Eublin Fair och nästa vecka Suicide Zero. Att få göra så olika saker med människor som jag gillar så mycket är verkligen en välsignelse.

Att få spela traditionell folkmusik med Eva och övriga i bandet var en riktigt fin stund.

Häktet är ett band där jag får spela den musik jag är uppväxt med. Att vi dessutom spelar starkt och högt är bara en ren bonus!

Med Bert, Janne och Perra har vi nu gjort så otroligt många roliga spelningar samt fikapauser som är obeskrivliga!

I år har jag varit medlem i Dublin Fair i över 25 år! En siffra som känns ofattbar. Vi har säkert gjort över 1000 spelningar, åkt hur många mil som helst, pratat om allt man kan prata om och även det man inte kan prata om. Repat har vi inte gjort på flera år men varje gång vi spelar tillsammans så känns det som om vi spelade igår.

Klusterverket! Vi repar, fikar samt har evighetslång diskurser via mess som sällan leder någonstans. Men när vi musicerar tillsammans vill man aldrig att det ska ta slut. Gudstjänsten vi fick göra tillsammans med Wrmland Opera på Karlstad CCC var riktigt magisk!

Men som sagt sommaren är ännu inte över och några riktigt roliga saker är kvar. Snart börjar hösten och även den kommer bli riktigt kul.

Vi ses!

Peter Lööf

Minns samtalet när Piron ringde och frågade om jag hade lust att spela lite. Vilken fråga, självklart ville jag det! All That Jazz var den grupp som nog alla i Karlstad hade som idoler när vi växte upp. Otroligt roliga jam med trion Peter, Patrik och Piron gav mig väldigt mycket. 

Men tyvärr har oftast det roliga ett slut och även detta äventyr. Men skam den som ger sig tänkte jag och tog kontakt med Peter och frågade om han inte ville göra något, vad som helst! Nog hade Peter lust och massor av musik finns i denna själv. Två av låtarna vi spelade in var The God Within och Angel. 

Att få jobba med ett proffs som Peter var den tuffast och mest lärorika period jag haft. En person som aldrig är nöjd eftersom han vet att man har mer att ge och kan alltid göra saker lite bättre. Vi repade, repade, repade och repade. När jag spelar in är jag van att göra allt på en tagningen eller två men med Peter så hade inte ens inspelningen börjat då. Jag vet inte hur många tagningar jag fick göra och prova mängder av idéer innan vi var klara. Jag kan inte nog tacka honom för det vi gjorde tillsammans.


Numera bor Peter åter igen i New York.

Drums, drums and then some drums

 Antagligen världens bästa och lyxigaste plats! Att få ha så många olika virveltrummor och trumset är minst sagt en välsignelse.
Olika trummor och cymbaler låter och interagerar helt olika. En stunden lönntrummor med en mässingsvirvel för att sedan byta till björkstommar med en virveltrumma gjorda av körsbärsträ.

Mörka cymbaler med massa märken från hammaren eller ljusa cymbaler utan märken men med desto mer spår efter svarvning. Båda är precis lika bra men passar till helt olika saker.

Igår fick jag för mig att sälja ett trumset som snart funnits med mig i 20 år men idag efter att byta till andra skinn och stämt de med lite mer tjong så inser jag att dessa ska finnas kvar en lång tid framöver i min ägo.

Ett stort problem dock med att ha så många val är att det just blir många val. Fast samtidigt så har jag just möjligheten att själv välja och leta efter det ljud som jag vill ha.

Man måste absolut inte ha så många trummor eller cymbaler som mig men det ger mig en stor frihet. Just frihet att få göra det jag vill på mina villkor är det som styr mitt musikaliska val. 

Klusterverket, Bert Deivert & Copperhead Run, Häktet och Dublin Fair är helt olika men precis lika roliga projekt som jag får vara en del av. Varje genre han sitt unika uttryck och ljudbild som för mig är mycket viktig att då fram. Hade jag bara spelat inom en genre med ett band hade jag troligtvis haft mycket färre instrument. Men nu är det som det och detta är precis vad jag vill göra uppblandat med lite andra projekt som dyker upp med jämna mellanrum.

Entreprenör, egen företagare, musiker

Minns mitt första band vi hette OFA. Det var den grymma rock ´n roll sättning Klarinett, nylonsträngadgitarr och trummor. Vårt första och enda rep var att två av oss satt i en varsin flyttkartong och fikade. Det blev inte så mycket mer men vi hade startat ett band och vi hade en drömmar.

Jag kan tänka mig att det finns de som känner igen sig, i att ha drömmar kanske inte det övriga?! Man måste ha drömmar och mål för att nå någonstans. Detta gäller så klart inom allt men väldigt mycket inom musik. Jag minns när vi spelade in vår första skiva med Dublin Fair 1994. Vi var i en ”riktig” studio och spelade in på rullband. Det fanns 24 kanaler i mixerbordet och hela bandet behövdes för att göra en mix. Någon hade hand om en volymregel som skulle sänkas vid en bestämd tidpunkt och någon annan ändrade effekt mängd och andra i dag triviala saker som man enkelt gör i Logic.

Nästa år var det dags för en ny skiva och nu användes ADAT vilket gjorde att man kunde spela in på fler kanaler. 1996 gjorde vi Jamboree och då använde man en dator för delar av produktionen och ännu fler kanaler kunde användas och färre händer behövdes när man skulle göra en mix. Allt blev helt enkelt enklare och smidigare.

En sak var dock gemensam för allt tre skivorna, just det skivor, det skulle göras skivomslag och skivor skulle pressas och sedan skickas till skivaffärer för försäljningen. Branschen sått helt enkelt mycket annorlunda ut då mot nu. MEN en sak var gemensam man var tvungen att vara entreprenör. Utan mål eller mening kom man ingen vart. Vi var tvungna att boka spelningar, kontakta tidningar/radio/tv, sälja skivor och allt annat för att något skulle hända. Vi hade under period kontrakt med ett skivbolag och tänkte att nu sköter sig nog saker själv. Mer fel än så kunde vi inte ha. Det var precis tvärtemot nu behövde vi jobba ännu mer för att något skulle hända och för att vi skulle få tillbaka några pengar eftersom skivbolaget skulle ha 85% av intäkterna.

I dag kan man enkelt göra en inspelning i Garage Band och via Dela skicka musiken direkt ut på Soundcloud. Men återigen ingenting händer om man inte gör något.

Då som nu måste du som är musiker inte bara vara väldigt bra på ditt instrument du måste även kunna marknadsföra dig och framför allt sälja! Det gäller att jaga och återigen jaga. När jag hör att det inte finns några ställen att spela på så måste man höja blicken och hitta nya platser där man kan få spelningar. Du måste tänka långsiktigt och framför allt jobba tillsammans med de ställen som bokar er. Du måste hjälpa till med att se till att det kommer publik och de som kommer måste få en grym upplevelse så att de snackar/skriver om detta.

Vad skiljer då allt detta från att vara egen företagare? Absolut inget! Det är precis som att sköta sitt egna företag där du måste skapa en produkt eller tjänst som marknaden vill köpa. Detta betyder inte att man behöver ”sälja” sig och göra saker man inte vill det gäller att göra något man tror på och få andra att förstå det. Framgång föder framgång. Alla har vi olika mål i livet. Jag har just nu möjligheten att få göra det jag älskar mest med de bäst personer jag känner. Detta tack vare att jag gör det jag tror på.

Jag slås ofta av att entreprenörskap inte är ett ämne som undervisas i skolan. Alla kommer inte vilja starta egna företag och alla kommer inte lyckas men om man inte får testa och misslyckas så kommer man inte heller lyckas.

moments

Moments är min egotripp där jag gör precis det jag vill på mina villkor. Vad är din dröm?

Chris Wirtl är ett lysande exempel på en entreprenör som såg något han ville förändra och göra bättre. Chris är trummis som spelar snabb musik och behöver därför snabba pedaler. Han sonderade marknaden och testade precis allt som fanns. Men han sökte något annat. Under 9 år har därför testat och provat och byggt modell efter modell tills han idag har en grymprodukt som får lovord från musikmässorna han har besökt. Att träffa en människa med en sånt driv och vilja är underbart och något som smittar av sig!

Tänk om, inte kan väll… Strunta i jante och testa! Kör! Du kan inte mer än misslyckas men då har du i alla fall provat!

Lycka till!

 

Vår trummis behöver en lektion…

Självklart svarade jag! I vad? Irländskfolkmusik! Intressant jag ska alltså förklara vad jag gör/gjort i över 25 år med Dublin Fair. Lektionen blev mer en filosofisk diskurs i hur jag tänker när jag spelar. Jag fick många aha upplevelser och insikter om vad jag faktiskt gör, intressant. Att tänka utanför boxen och att leta efter ljud som passar till situationen. Samtidigt som jag måste ha roligt, vara nyfiken och lyhörd. Det är nog de tre saker som sammanfattar mitt trumspel. Vi lyssnade på lite inspelningar vi gjort med Dublin Fair blandat med Floggy Molly, The Meters och pratade om skillnaden mellan Manu Katché och Vinnie Colaiuta. Allt detta i en salig blandning. 

Så kan oxå en lektion med mig vara!

Måste bara få delge två bilder från två virveltrummor som står mig varmt om hjärtat. Byggda av de två absolut måste trumbyggarna som finns för tillfället. Först är Drum Sound 13″x5″ med kärna av lönn (byggare Luca Deorsola). Denna trumma bygdes till Jejo Perkovic men den passade inte för honom vilket jag är tacksam för. Sist är Premier Modern Classic Club 14″x4,5″ med en kärna av björk (byggare Keith Keough)

Keith och Luca är en sak gemensamt och det är att bygga de bästa trummorna som är möjligt. De blandar olika träslag och hittar egna lösningar allt för att hitta det bästa ljudet. Tack Keith och Luca för att ni finns och Micke och Calle på Slsgverkskompaniet som belyser att sett finns otroligt många intressanta trummärken på marknaden!