Ludwig Pioneer NOB

Skärmavbild 2018-07-05 kl. 14.31.41

Pioneer kände jag till och att det finns en mängd mycket fräcka som gjordes av trä under 60-talet och så gott som uteslutande med 6 lugs. 6 lugs gör att tonen i trumman blir lägre än med en 8 eller 10 lugs. MEN att det även fanns trummor från 30-talet och då även av metall hade jag ingen aning om. Denna kärlek stötte jag på nyligen. Denna är NOB dvs Nickel Over Brass och tillverkades på samma sätt som den heliga gralen Black Beauty. Skick och kondition på trumman är så gott som i nyskick tackvare att någon hade målat den svart, för att likna en Black Beauty även till det yttre. Den förre ägaren har varsamt tagit bort färgen vilket gör att det ser ut som om den legat i case i över 80 år! Helt otroligt. Ljudet är magnifikt och jag ser verkligen fram mot att få använda denna så ofta som det bara går!

daBeat

Brian Blade vill helst inte ens göra soundcheck för en spelning för att spara på all energi men framförallt all inspiration. Marcus Miller brukar köra igenom låtarna en max två gånger med musikerna före en inspelning för att fånga magin och spontaniteten.

Jag vill absolut inte jämföra mig med dessa giganter men jag gör oftast en eller två tagningar i studion, sedan blir det bara upprepning. Detta för att jag inte ska hinna tänka utan endast agera och reagera på vad som sker runt omkring mig. Något jag alltid gör när vi testar innan vi ska spela in är att fånga tonalitet och kärnan i låten. Detta för att välja rätt trummor, cymbaler stämning eller annat som gör just denna låt unik.

Steve Ferrone sa en gång att om du börjar tänka på ett fill du ska spela så kommer det bara bli fel. Detta är något jag kan instämma i, nästan varje gång jag börjar tänka (och lämnar fokuset på här och nu) så blir det fel.

Här är lite bilder från några inspelningar i närtid och som ni ser så byts det instrument och ibland har jag stora pukor, små pukor eller inga pukor alls. Nu senast spelade jag endast cymbaler på en inspelning tillsammans med det som var programmerat. Allt för att göra det som passar musiken bäst.

Ibland spelar jag i in dBeat som är min egna studio och ibland ”on location” som under våren varit bland annat Enviken Studio som ägs och drivs av Patrik. En mycket härlig människa med stor kunskap!

That great Gretsch sound

IMG_0182

Remember the first time I read Modern Drummer. Gretsch always had an ad for several years with a classic walnut drum set. That picture has always been on my retina. The ultimate drum sound for me has always been Gretsch. Every time I play or listen to a Gretsch, it’s something special that comes within me. A year ago, I had a Renown and now my journey started. After that an old Round Badge that sounded amazing but old drums = many problems when touring. They must work all the time! So I chose to get rid of the drums and thought it was over now. But just then, a Jazz Legend with 16″ kick drum appered on eBay.

Suddenly to a third of what a new cost. The drums arrived and the feeling that can not be described is now found.

Now I have also completed the Collection with a Brooklyn series. These are maple / poplar instead of maple/gum as in USA Custom and even slightly thicker. They also have 302 (stick choppers) so more bottom and sustain in these drums.

Now it’s just for me to, Earn that badge!

IMG_0028

 

Är det inte svårt att spela med många olika band?

Denna vecka har det varit storband, reggae, svartrock och en jazzkvartett. Parallellt med detta är det att lära sig material som slagverkare inför en konsert med material från Electric Banan Band. Dessutom har vi påbörjat ett nytt inspelningsprojekt där en artist ska hitta en ny vinkling på sitt material. 

Så svaret på frågan är nej, jag älskar det! Har ofta funderat varför jag gör så många olika saker och snabbt blir rastlös. Träffade då en klok person som sa: Du är så himla nyfiken. Och det är huvudet på spiken jag är extremt nyfiken och har så alltid varit i hela mitt liv. Utmaningar och testa saker jag aldrig gjort förut är det bästa jag vet. Citatet från Pippi är det bästa jag vet. 

Just kombinationen att göra många olika saker ger mig energi att gå in i alla projekt med stor glädje och framför allt hunger. Visst kan det ibland kännas övermäktigt att hinna med allt och att man stundtals försummar sin omgivning men med planering och en extremt förstående fru så fungerar det.

Men en baksida med att hålla på med så många olika projekt kräver en massa utrustning. Jag hör ofta specifika ljud som jag vill få ut och då krävs det att man har som i mitt fall 4 olika trumset, 20 virveltrummor och tre uppsättningar med cymbaler. Nu när jag funnit NordDrum har jag även äntligen kunnat börja med att blanda akustiska- och digitalljud. 


Något jag dock märker har mindre och mindre betydelse är vad som står på grejjorna dvs märket. Jag är ute efter ett sound inte ett specifikt fabrikat. Vad som dock är viktigt är att sakerna fungerar att ha med på spelningar eller i studio utan att rasa i hop. 

En mening med allt?

Läser just nu en bok skriven av trummisen Zoro. Självklart bottnar mycket av det av skriver i musik men hela tiden finns en tanke med om att vi är en del av något större samt att allt har en mening. När man vacklar i livet eller när man söker tröst var vänder man sig då? 

Jag har under två år fokuserat på vem jag är och vad det jag gör kan påverka andra. Allt jag lägger ut på Instagram.com/drumfred har endast ett syfte att få andra att våga samt att inspirerar till att börja spela trummor. Mitt musikskapande är enbart sånt jag själv vill göra. Jag jobbar endast med originalverk eller i sammanhang där man bearbetar musik så att det blir ett eget uttryck. Mitt mål med musiken har blivit tydligare. Jag vet vad jag vill och har därmed utvecklats som musiker och människa. Många säger att jag har utvecklats men jag inser att det är tron på min egna kunskap som nu börjar märkas, jag ät trygg i mig själv.

I år har jag jobbat på ett ungdomshem där jag tror att jag kunde göra en skillnad för andra men framför allt gav det mig själv otroligt mycket på min egna resa. Jag är övertygad om att om man ger till andra så får man lika mycket tillbaka. Det är inte dom eller vi det finns bara ett oss.

Nu var det länge sedan…

Jisses vad fort denna sommar har gått. Vädret har dessutom varit toppen och endast spelningarna har stått som ”spö i backen”.

Bert Deivert & Copperhead Run, The Hightones, Klusterverket, Häktet, Eva Deivert, Eublin Fair och nästa vecka Suicide Zero. Att få göra så olika saker med människor som jag gillar så mycket är verkligen en välsignelse.

Att få spela traditionell folkmusik med Eva och övriga i bandet var en riktigt fin stund.

Häktet är ett band där jag får spela den musik jag är uppväxt med. Att vi dessutom spelar starkt och högt är bara en ren bonus!

Med Bert, Janne och Perra har vi nu gjort så otroligt många roliga spelningar samt fikapauser som är obeskrivliga!

I år har jag varit medlem i Dublin Fair i över 25 år! En siffra som känns ofattbar. Vi har säkert gjort över 1000 spelningar, åkt hur många mil som helst, pratat om allt man kan prata om och även det man inte kan prata om. Repat har vi inte gjort på flera år men varje gång vi spelar tillsammans så känns det som om vi spelade igår.

Klusterverket! Vi repar, fikar samt har evighetslång diskurser via mess som sällan leder någonstans. Men när vi musicerar tillsammans vill man aldrig att det ska ta slut. Gudstjänsten vi fick göra tillsammans med Wrmland Opera på Karlstad CCC var riktigt magisk!

Men som sagt sommaren är ännu inte över och några riktigt roliga saker är kvar. Snart börjar hösten och även den kommer bli riktigt kul.

Vi ses!

Tur, skicklighet eller vad?

Jag är 43 år, gift och har två barn. Jag spelar musik som aldrig förr, arbetar med ungdomar och är inblandad i ett företag som gör något jag alltid drömt om.

Tron på mig själv och att göra det man vill har jag ärvt av min pappa. Idag skulle han ha fyllt 77 år. Tyvärr gick han bort för tidigt. 

Min tid med iButiken och sedermera Macforum var fantastisk och även om det slutade i en mental kollaps så gav det mig så otroligt mycket. Jag fann mig själv! Jag lärde mig att ifrågasätta det mest och det fick mig att ställa frågan vad jag faktist vill göra och vad tjänar JAG på det. Jag är övertygad om att pappa hade gillat mina val. 

Pappa var som många andra från den generationen en man som sällan gav mig en kram eller sa att det man gjorde var bra. Men till sina kamrater var han stolt som en tupp. Minns fortfarande recensionen jag fick av legendarisk Jonny Olsson i NWT när jag hade spelat med Charlie Norman, trummisen spelar som om han var gjord för att spela storbandsjazz. Pappa sken som en sol under konserten och växte nog en meter när han läste tidningen, min far var drygt 1.60 så lite mer längd gjorde nog bara honom gott.

Jag har ingen aning om varför jag har ett så stort självförtroende och varför jag alltid ska utsätta mig för saker jag aldrig tidigare provat. Någon sa att det beror på att jag är så nyfiken. Kan nog stämma och jag har insett att jag alltid vill prova och se om det går. Oftast går det bra och funkar det inte så jobbar jag tills det funkar. Att aldrig ge upp och att alltid veta att allt löser sig är mitt motto.

Idag spelar jag i så många konstellationer inom så gott som alla genrer och jag fullkomligt älskar det. Ena dagen jazz, näst folkmusik, punk, reggae, blues ja det mesta! Dublin Fair, Bert Deivert & Copperhead Run, Klusterverket, Häktet och Royal Diablo Collective. Vilken lyx att få göra det man älskar men kompisar man älskar.

Att få vara en del av Vision In Percussion är även det en dröm jag aldrig trodde skulle var möjlig. Men av någon anledning så dyker chanserna upp och jag hoppar på tåget utan att tänka så mycket innan. Det kanske är just därför de händer?

Tur, skicklighet eller vad skrev jag i rubriken. Tur får man genom hårt, stenhårt arbete! Framgång föder framgång är en klyscha men har men en gång haft framgång så vet man att man kan uppnå det igen!

När man läser allt detta så undrar jag vad det är som styr oss. När fan blir gammal blir han religös sa min far, jag tror kanske att jag närmar mig…

Oavsett så är jag stolt över mig själv och min far. Han finns där uppe och även om han inte är här så vet jag att han ler och gillar det jag gör!

Grattis pappa!